Livet och art såklart - Tracey Emin och Nan Goldin   | mer ord

Innehållsförteckning
1 Inledning
2 Tracey Emin
3 Nan Goldin
4 Sammanfatning
5 Källförteckning

1 Inledning
Tracey Emin och Nan Goldin är samtida konstnärer som båda är kända för att framställa privata och tabuiserade ämnen. Deras verk beskrivs gärna som dagbokaktiga. Som ett familiärt album eller självbiografiska anteckningar. Jag har studerat texter i konstböcker och på nätet plus videor från olika gallerier för att ta reda på hur de två konstnärerna förhåller sig till sina erfarenheter och miljö genom konsten. Det har också varit naturligt att titta på hur de ser på sin egen konst i sig. Jag har valt att uppge källförteckningen i slutet av texten om det inte är direkta sitater.

2 Tracey Emin
Tracey Emin föddes 3.juli 1963 i Croydon, England. Moren är av romersk ursprung, faren turkisk-cypriotisk. Hon vuxte upp i hamnstaden Margate. Margate har blant annat inspirerat henne till att göra filmen "Why I Never Bacame a Dancer" (1995), där hon tar ett uppgör med hyckleriet i småstaden på ett positivt sätt.
Hon har med sina arbeten pressad gränserna för vad som är akseptabelt innan konst i Storbritannien. Även om hon också har utmanat publiken på vad som kan räknas som konst med blant annat att ställa ut sin egen säng, "My Bed" (1998), tycker hon inte att en ska behöva någon bakgrundskunnskap för att forstå det hon gör. Hon använder många sorters tekniker, som handarbete, skulptur, teckning, måleri, video, foto, neonljus och installationer. Text förekommer ofta, antigen kombinerat med bild, eller att de utgör en bild i sig, som t.ex. i neonverken.
Ofta när hon pratar om sin konst refererar hon till livet. Men också Louise Bourgeois som hon samarbetade med:

"When I first started, nobody was making art about emotional or these so called embarassing subjects that you shouldn't be talking about. And if you are a woman, and you keep on making constant references, people say "Get over it, will you!" But of course - in life - how you get over things is to readress them, reevaluate them, and that is constantly what Louise did. It's her own psychoanalysis with her work." (2/2 Tracey Emin on Louise Bourgeois: Women Without Secrets - Secret Knowledge, You Tube, 2013).

Hon ser inte någon anledning till att distansera sig i från tidigare upplevelser (eller konstverk), eller att ha distans till eget liv när hon gör konst. Men hon önskar heller inte att fortsätta vara en skrikande tonåring när hon blivit en middelåldrande kvinna. Enligt henne blir en kvinnlig konstnär bättre med åren, i motsats till den manliga konstnär som når sin höjd runt de 40.

3 Nan Goldin
Nan Goldin är född 12.september 1953 i Washington D.C., USA, av judiska medelklassföreldrar. Hon vuxte upp i Boston. Som femtonårig blev hon introduserat till fotograferandet av en lärare. Efter konststudier flyttade hon till New York City.
Där Tracey Emin använder många sorts tekniker, är Nan Goldin entydigt känd som konstfotograf. Hennes bilder kan beskrivas som impresjonistiska. "Intimate photography", "subjective photography" och "snapshot-estetik" är begrepp som gärna används. Sista begrepp kan hon relatera sig till eftersom det är en stil en gärna hittar i familjealbum. Hennes bilder är tagen av kärlek till de hon umgås. Hon skapar intimitet snarare än distans till de hon fotograferar. Fast en traditionell familj är inte vad en hittar i hennes bilder. Motiven är venner och älskare i undergrundsmiljön, som punkare, trans- och homosexuella och drogmissbrukare.
"I didn't care about good photography, I cared about complete honesty" har hon sagt om serien "The Ballad of Sexual Dependency". (Nan Goldin - The Ballad of Sexual Dependency - MOCA U - MOCAtv, YouTube, 2013). Här har hon gått motsatta vägen av hur hon blev uppfostrad - till att inte prata om saker, och att tänka på vad grannen säger. Bilden blir bevis på vad hon har upplevd, och tidsvitnen från en period där många nu är döda från AIDS eller överdoser.
Foton har gärna tagit vägen via bildspel visat på gallerier och filmfestivaler till fotoböcker och samlade tryck. Med bildspelen rör hon sig i riktning film och video. Många är tagna i New York och Berlin.
Särskilt vill jag träcka fram två foton från serien "The Ballad...": "Nan and Brian in Bed" (1981) där hon tittar resignerat och längtande efter Brian som sitter på sängen med ryggen vänd. Och en senare bild där hon har fotograferat sig själv efter ha blivit slagen av Brian, "Nan One Month After Being Battered" (1984).
I tillägg till att ha fotograferat männsikor som lever under tuffa förhållanden, har hon också spenderat mycket tid på att fotografera barn - som symboler för det oskuldsfulla. Genom att avbilda människor hon bryr sig om och miljön hon har uppsökt och levd i, säger hon något om människans dualistiska söken efter intimitet och autonomi. Hon går inte med på en beskrivning av sig själv och sina vänner som underpriviligerade: "We were never marginalized. We were the world." (ibid).

4 Sammanfatning
Nan Goldin har fotograferat okonventionella människor och miljön och i mina ögon gjort det till något vackert. Tracey Emin tar upp teman som abort som många kan genkänna sig i. Båda konstnärer vänder skam om till stolthet.
Även om båda är utbildad på konstskolor, låter ingen av de begränsa sig av koder och reglar inom samtidskonsten som går emot det de tror på. Även om konstnären och konsten är två skilda delar, skiljer de inte mellan konsten och sitt eget liv. De använder sig av så kallade privata teman och gör det till något allmennmänskligt.
Kanske det är anledningar till varför de har blivit så stora?

5 Källförteckning
Barber, L., 2001. Just Be Yourself and Wear A Low Top. i: B. Curiger, red. Parkett No. 63: Tracey Emin, William Kentridge, Gregor Schneider. Zürich: Parkett Verlag AG.

BBC HARDTalk with Tracey Emin, intervju av Stephen Sackur, YouTube, 2012. (Online)
(nätadress) (hämtat 20.10.2014).

Berlinische Galerie: Nan Goldin. Berlin work, vimeo, 2012. (Online)
(nätadress) (hämtat 20.10.2014).

English Wikipedia, 2014. (Online)
(nätadress) (hämtat: 20.10.2014).

Goldin, N., Pierson, J., Dicorcia, P.-L., 1998. Chapter 5: Intimate Life. i: Hamburger Kunsthalle red. Emotions & Relations: Nan Goldin, David Armstrong, Mark Morrisroe, Jack Pierson, Philip-Lorca Dicorcia (Foto Series). Taschen.

Nan Goldin - The Ballad of Sexual Dependency - MOCA U - MOCAtv, YouTube, 2013. (Online)
(nätadress) (hämtat: 20.10.2014).

Respini, E., Live Through This: Nan Goldin in Pictures by Women: A History of Modern Photography, 9.juni, 2010, Inside/ Out, a MoMa/ moMa PS1 Blog. (Online)
(nätadress) (hämtat: 20.10.2014).

Tracey Emin on her childhood in Margate, intervju av konsthistoriker Tim Marlow, video på Wallpapers hemsida, 2011. (Online)
(nätadress) (hämtat 20.10.2014).

UbuWeb: Film & Video: Tracey Emin, 2014. (Online)
(nätadress) (hämtat: 20.10.2014).

2/2 Tracey Emin on Louise Bourgeois: Women Without Secrets - Secret Knowledge, You Tube, 2013. (Online)
(nätadress) (hämtat: 20.10.2014).