"Jeg er ok - du er ok"    | mer ord

Intervju med Linnea i telefonhytten. Utstillingen "Jeg er OK - Du er OK" var montert i telefonhytten på Gerlesborgsskolan Bohuslän i april 2011. Linnea gikk på skolen samtidig med meg i 2010 - 2011.

I ET HVITT HUS VED HAVET

A: Hei, linnea!
L: Hej, Anne!
A: Hva gjør du her? Eller: Hvor er du hen?
L: Jag sitter i et litet utrymme i en vägg, kan man säga, som en liten hytt; en telefonhytt. Det ligger en telefon framföre mig. Jag sitter på en stol.
A: Var i värden är du någonstans?
L: Jag är i ett vitt hus nära havet, och det ligger i Norra Bohuslän. Gerlesborg heter det. I Sverige.
A: Denne telefonhytten - bruker du den ofte?
L: Ja, jag brukar använda den ganska ofta. Typ...
A: Hva bruker du den til?
L: Jag brukar ju prata i telefonen!
(Latter).
Men det går inte att ringa. Man kan bara svara i telefonen. Så folk får ringa till mig när jag sitter här inNe.
A: Sender du dem en tekstmelding og så ringer de tilbake, da?
L: Ja, just det. Eller så brukar jag att ringa dem från min mobil, så ber jag dem ringa hit.
A: Hvem er det du brukar prata med här, då?
L: Jag brukar prata med e bara.
A: Hvordan går det med E?
L: Det går bra, det går bra. Hon åker till London till sommaren.
A: Skal hun flytte?
L: Ja, hon ska gå på Greenwich University och plugga arkitektur.
A: Okej, kult. Men har hun bodd i Lund... Malmö?
L: Malmö. Ut i skogen. (...) Hennes häst dog i går.
A: Nei?
L: Jo, en liten häst, eller - den var inte så gammal. Och den skulle betäcka ett sto. Han var typ sex år. Det är ganska ungt. Den blev nog för upphetsad. Så att den... den dog.
A: Er det vanlig?
L: Jag har aldrig hört om det innan. Hon var jätteledsen i telefonen. Jag pratade med henne i går. Och så hade hennes morfar dött också samtidigt. Ja, inte samtidigt, men några dagar innan.
A: Samtidig!
L: Så hon var lite ledsen.
A: Ja, det kan jeg forstå.
Hesten och morfar! Jeg har brukt å sammenligne min eh... forhenværende katt med min farfar. Jeg ser gjerne likhetstrekk mellom dem.
L: Ja. Ja.
A: Mennesker og djur.
L: Ja, det är faktisk väldigt många, tycker jag. Djur har så mycket personlighet. Man kan verkligen se personlighetsdrag.
A: Har du et forhold til hester?
L: Ja, jag har ridit i sexton år.
A: Okej. Er du en sånn... hästtjej?
L: Ja. Jag red i måndags, faktisk. Jag rider vid Hunnebostrand. Sotenäs fältrittsklub, heter det. Fältritt är så här tärrenghinder och dressyr. Det är jätteroligt, verkligen.

KONTEMPLATIVT

A: Hur känns det å sitte inne i denne kiosken, da? Telefonhytten.
L: Den är ju väldig fin. Jag tycker det är den bästa utställningen, faktiskt. Den är jättefin.
A: Takk.
L: Verkligen jättefin. Men jag tycker den är ju jävligt obehaglig, liksom. Jag tror jag har lite cellskräck. Jag tycker den är väldig liten, och så känner man sig väldig inträngd i den. Och det finns ju en ful, gammal lampa. Det känns som att sitta i en garderob. Väldigt mycket som en garderob.
A: Det er jo på den størrelsen, òg.
L: Ja. Och så får man bedd på att alla hör vad man säger här. Man kan inte prata privat.
A: Det er derfor ikke jeg bruker den. Gjelder det om en har døren igjen, òg?
L: Jag tror det.
A: Bruker du å ha døren åpen eller stengt?
L: Stängd. Det är lite skönt att sitta här inne på ett sätt, också.
A: Er det det? På vilket sätt, då?
L: Jag vet inte. Det är så där - ensamt. Det är något fint med... annars när jag är i telefonen, brukar jag alltid hålla på att åka bil, eller jag går omkring och gör någonting. Men här måste man verkligen bara - sitta. Det är så skönt. Man sitter still, och sitter och pratar i telefonen. Man kan inte göra någonting. Man sitter inklämd i en garderob, liksom.
A: Litt sånn kontemplativt?
L: Ja.
A: Er det din form for meditasjon?
L: Ja, jag tror det. Ja, kanske.

Å PRATE MED ÅPEN ELLER LUKKET MUNN

A: Da jeg skulle skrive ned mine frågor - jeg får raske assosiasjoner, da - så skrev jeg: Bruker du å prate med åpen eller lukket munn? (Latter).
L: Men vad då? Hur kan man prata med stängd mun?
A: Jeg mente jo egentlig: Bruker du å prate med åpen eller lukket dør?
L: Aha! (Latter).
A: Og jeg tenker jo egentlig: dør og munn er jo litt av det samme.
L: Jag brukar nog se ut och ha öppen mun. Vissa människor går omkring med öppen mun hela tiden. Jag tror att jag är en sån person, kanske.
A: (Latter): Går og sugler litt.
L: Ja.
A: Men det går jo faktisk an å snakke (med lukket munn). Hvis en snakker litt innbitt.
L: Fast jag tror att vissa människor kan prata utan att visa tänderna. Har du tänkt på det? Du visar ju tänderna hela tiden.
A: Gjør jeg det?!
L: Ja. Och M. - har du sätt - hon visar tandköttet!
A: Ja!
L: Så här mycket ler hon. Så att det visar liksom hela.
A: Ja, men det må jo ha med tannstillingen å gjøre. Det anatomiske.
L: Ja, ja, absolut. Men min farfar han pratar så att man inte ser hans tänder. Han hade tappat två av sina framtänder. Han är bara 60 år. Han hade så dårliga tänder. Han hade gått sån ett helt år utan att det märktes. Han gjorde så här en gång, och drog upp läpparna. Och då hade han ingen tänder. Å ja! Hallå! Jättekonstigt.

REVENS DVERGBANDMASK

A: Sånn som telefonhytten er nå: Får du noen fornemmelser når du sitter her? Hvis du kjenner etter?
L: Jag tycker att du har förstärkt väldigt mycket av effekten av att det är en liten garderob. Att den känns ännu mindre. För att detta här mönstret tycker jag gör att - det inkräktar. Det kommer ju jävligt nära. Och plus att det gör något med perspektivet att det är så här mönster. Till exempel när det är ett vitt rum så känns ju rummet större. Men är det massa mönster och mycket färg och olika formar, så känns rummet som att det kommer nära inpå.
Vi hade en lärare som berättade att hon hade varit i en lägenhet som var helt fylld av medaljongtapetar. Hon beskrev att det var bland det värsta hon hade varit med om fördi tapeten - den kom ut. Den kom mot en, så där.
A: - Sånn surrealistisk.
L: - Synbilden.
A: - Mardrömmar.
L: Det var jätteobehagligt. Så känner jag väl lite med denna här. Man får väldig mycket associationer till masker, eller DNA. Eller bandmask, sån mask som finns i tarmen.
Vad är det? Du vill inte säga det, kanske? (mønsteret).
A: Nei, jeg vet ikke. Jeg tenkte på telefontråder.
L: Aha!
A: Jeg gikk på nettet for å lete etter mønster og søkte på "graphic pattern". Så kom det. Det var perfekt. Akkurat noe sånt jeg hadde forestilt meg.
L: Å, vad konstigt.
A: Utenfor Uddevalla oppdaget de nå i vinter noe som heter "revens dvergbandmask".
L: Jo, usch. Ja, jag vet. (Grøsser). Ja, det är verkligen... Uff, fy. Men också alla dem bilderna på bakterier. Är inte dem där bakterier eller vita blodkroppar, eller så?
A: Skal vi se... "Vätskor. Kroppssafter". (Leser).
L: Usch!
(Begge ler).
A: "... blodet är det viktigaste".
L: Det är väl röda och vita blodkroppar. -Plättar, kanske. ja, Just det. och så är det nästan som att du vill att man ska känna att det kryper under skinnet på en.
A: Hva tenker du når du ser de hjernene der?
L: Jag tänker väldig mycket på så här laboratoriegrej, att någon ska testa honom, och kolla om han är normal, och kolla efter fel. Väldigt så där undersökande, lite så där - gammaldags forskning. Jag tänker kanske inte på rasism och nazistforskare, men litet åt det hållet, kanske.
A: Et normalitetsbegrep?
L: Ja, precis. Att man ska undersöka vad som händer om man tar bort vissa delar. Jag tänker väldigt mycket på... institusjonalisering. Och dem här barnbilderna - dem är verkligen förskräckliga. Dem är ju så hemska.
Man kan inte fatta att man har det där ini huvudet, den där hjärnan, att det faktiskt är det som man tänker med. Att det är det som är jag.
A: Vad med ögonen?
L: Ja, ögonen tycker jag inte är så läskiga. Dem tycker jag är ganska fina. Ögon ser man ju hela tiden.
A: Det er ikke så ofte en ser en hjerne.
L: Nei! - Men okej. Det är en jävligt mycket uppförstoring. Så på det sättet blir det ju äckligt. Det är nästan som att någon tittar in bakifrån. Som en stor jätte som står där och tittar bakom telefonhytten.
Men jag tycker dem här bilden av barnet är läskigast, nästan. Och hur det ser så där roligt ut. Den har en sån grej på huvudet, och det ser nästan ut som ett skämt. Fast man vet att det inte är något skämt. Jag läste väldigt mycket såna böcker när jag var liten som handlade om nazismen. Det var en bok som het "Om detta må ni berätta".
A: sånne livshistorier fra krigen.
L: Ja. Det var såna som alla kunde beställa, som barn kunde få i 3'an eller vad det var. Och den brukade min mamma läsa för mig. Det var många barn som blev experiment... experimentbarn.
A: Var det i Tyskland dette her skjedde?
L: Ja, ja.
A: Nå er det jo snakk om olika former for trafficking. Folk i fattige land selger indre organer blant annet til svenske som trenger en transplantasjon. Det var en som ble intervjuet på radioen. Han gikk rundt med et sår på overkroppen for han hadde bare en nyre. Og han hadde fått mye dårligere helse på grunn av det. Han levde jo, og han jobbet litt, men han ble så veldig fort sliten. Han ble rett og slett veldig redusert av det.
L: Ja, det er klart. Fy.
A: Så det er kanskje den nye versjonen. Salg av kropp på olika sätt.
L: Jag har också hört om surrogatmammor. Två stycken som inte kan få barn med varandra. Eller kvinnan vil inte ha barn i sin mage. Så kan man ta kvinnans ägg och spermien, så att det blir en cell. Och sedan planterar man den i en utomståande kropp som bär det här barnet i nio månader. Sedan ger man tillbaks det. Och dem kvinnorna får typ flera hundra tusen för det här, som är jättefattiga. Så det kan ändra hela deras liv, och gör att deras barn får gå på universitetet. Jag vet inte om man är för eller i mot, liksom.
A: Det er vanskelige etiske spørsmål. Det er ikke noe man skal ta lett på.
L: Nej, verkligen inte. Och - vad har läkarna rett att göra? Har man rett till ett liv? Bara för att någon kan ge sin njure - har man rett att få den, då? Har man rett att få barn bara för att alla andra har ju barn? Om man inte kan få det själv, skall man ta till sig ett barn då, eller?

BARNET SOM FORSØKSKANIN

A: Har du lagt merke til tittelen på denne utstillingen?
L: "Jag är OK - Du är OK". Ja, det känns ju ganska motsägelsesfullt när man kommer in här. Då känns det verkligen som att man kommer in i ett undersökelsesrum. Och så är det mer så: "Är du OK - frågetecken".
A: Skal jeg si hvor jeg har den tittelen fra?
L: Ja.
A: Det er fra en psykologibok som stod i hyllen; min mors psykologibok fra 70-tallet.
L: Å, fy!
A: Hva fy?
L: Nej, men det känns som att då hade man inte så bra koll på psykologi.
A: Hur då?
L: Jag har också läst såna böcker. Min mamma har också en sån bok. Det var kanske 80-talet, då. Men där är det väldigt mycket så där ADHD sånt och sånt. Man är väldigt exakt. Den sjukdomen orsakas av det, Duff! Och: Den sjukdomen - då har man det. Det är inte särskilt nyanserat.
A: Nei. Det er det jeg tenker mye på når jeg ser han der lille tassen. Men det jeg har tenkt på som et tema for utstillingen er barnet som forsøkskanin for de voksne. Både psykisk og fysisk.
L: Absolut. Och i allmänt ordalag också, eller? Barnet är fulländingen i livet, liksom. När man har allt, då kan man ha barn.
A: Jeg føler at mange som har barn nærmest synes synd på de som ikke har barn. En får ikke oppleve hvordan det virkelig er å være menneske hvis en ikke får barn.
L: Stakkars dig.
A: Stakkars deg, ja. At man ikke kan leve for seg selv, og at alt skal dreie seg om barna. At man lever kun gjennom ungene. Man har ikke en egen identitet, liksom.
L: Och att det verkligen är det som är en sorts mening med hela ens liv.
A: Mm. Kun da opplever man lykken.
L: Men - blir man lyckligare bara för att man har barn? Det blir man ju knappast. Ändå är det synd om folk som inte har barn.

A: Skal vi tenke litt på fotografering? Er det noe mer du har på hjertet?
L: Nej, jag tror inte det. Jag tycker att den lampan passar väldigt bra till; det tycker jag är fint. Och - nej, jag tycker du har löst det väldigt fint här inne, faktiskt. Och så tycker jag det är bra att du har sparat taket. Att det ser ut som en tapet bara.
A: Jeg tenkte jo litt på den lampen. Det var ikke tilfeldig at det bröstet ble plassert der. For jeg tenkte på den...
L: Just det!
A: ... som en slags sol for barnet.
L: Och det var snyggt att det gick igen så här; det blir som en komposition. En form som gick igen.

BEN OCH BROSK

A: Jeg tenkte jeg skulle ta et lite revolverintervju med deg. Som på TV hvor en sier noen stikkord, så skal du si det første du tenker på.
"Ben och brosk". (Leser fra bildene).
L: Ehm... Jag vet inte. Kroppen, bara.
A: "Vitaminerna".
L: Iskubar.
A: Lukk øynene!
L: Jag vet inte... Ja, då tänker jag väl på hälsokostaffärer. Grönsaker.
A: "Konservering".
L: Äh - grodor. Såna människofoster.
A: "Närvsystemet".
L: MS.
A: "Laktationens funktion".
L: Huvuden.
A: "Lungan".
L: Lungcancer.
A: "Blodplättar".
L: Leukemi.
(Latter).
A: Litt sykdomsorientert her!
Okej. Men da håper jeg at det har kommet med (lydopptaket). Og det var en kjempefin samtale jeg hadde med deg.
L: Tack! Det var jätteroligt att vara med.

*

"Jeg er OK - du er OK" er tittelen på en bok av Thomas A. Harris om transaksjonsanalyse og transaksjonsterapi.

Den ble utgitt i Norge i 1976.

DET GRAFISKE MØNSTERET SOM veggene i TELEFONHYTTEN vaR DEKKET AV HETER "FORCE 1".

bildene er hentet fra boken "människokroppens mekanism", bind 5 av "livet/ encyklopedi över de biologiska vetenskaparna", 1970 la vie förlags ab, malmö. boken er kjøpt på loppemarked i väjern/ kungshamn. den har tidligere vært i eie hos bullarens skolbibliotek.

*

Skrevet om denne teksten:

"det är en helt fantastisk text. underbar att vara i. som en telefonhytt som samtidigt är en egen värld. man vill inte gå ur."

Maja Hammarén, kunstner.