För nästan två år sedan flyttade jag till lägenheten jag bor i nu. En dag upptäckte jag något genom fönstret. Bakom det förfallna huset på andra sidan gatan stod ett träd. Och högt upp i trädet hängde något: En gul plastpåse.
När jag senare såg ut ur fönstret, kollade jag om den gula påsen fortfarande var där. Snart försvinner den från trädet, tänkte jag. Snart blåser vinden bort påsen.
Påsen stannade. Oavsett regn och storm blev den kvar. Efter några månader upptäckte jag ett svart snöre som höll fast påsen. Varför hängde den i ett snöre? Hur skulle den komma loss från trädet nu?
Månader och år har gått, och i trädet hänger gula trasor från en söndersliten plastpåse. Två vintrar har passerat. Det har varit en ovanlig solfattig tid efter jul. Nu har solen kommit tillbaka.
En dag låg jag och tittade i spegeln på andra sidan av rummet. Spegeln är som ett fönster. Jag kan titta ut på himlen och träden. Mellan två träd upptäckte jag något blankt. Var det ljus som reflekterades i spägeln?
Jag gick upp och tittade ut genom fönstret. Där, bland träden, virvlade något glänsande: En stor, genomskinlig plastpåse.
Just nu ligger jag och ser på en ljuspunkt. Solen träffar den blanka påsen som lyfts av vinden och gör en kullerbytta mellan träden.